Tyskland har en ganska lång tradition av hårdrocksband. Kanske inte lika lång som Storbritanniens, dock, utan snarare influerades tyska musiker mycket av de brittiska band som dök upp i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Brittiska hårdrocksband som Deep Purple och Black Sabbath, bara för att nämna några, hade oerhört starkt inflytande på rockband i hela musikaliska världen och särskilt i Europa och USA. Ett av de tyska band som var tidiga med sin hårdare rock var bandet Scorpions, som faktiskt bildades så tidigt som år 1965. Scorpions startades av kompgitarristen Rudolph Schenker och efter några år anslöt sig även hans bror Michael samt sångaren Klaus Meine. År 1972 släpptes debutplattan “Lonesome Crow” och Scorpions fann sig snart som förband till bandet UFO. Michael fick dock snart ett erbjudande från UFO som han inte kunde motstå och lämnade därför Scorpions. In i bandet kom istället gitarristen Uli Jon Roth, som numera är smått legendarisk för sin säregna spelstil.

Den riktigt stora kommersiella succén fick bandet i samband med att gitarristen Mathias Jabs blev medlem. Scorpions hade då nyligen släppt live-skivan “Tokyo Tapes” och höll audition för fler än 140 gitarrister för att hitta en ersättare till Uli Jon Roth som lämnat bandet (på grund av missnöje med den kommersiella inriktning som bandet hade valt). Scorpions tillsammans med Jabs gick nu in i studion för att spela in skivan som skulle bli “Lovedrive” från 1979. Detta var den första riktigt storsäljande skivan från bandet med en rad hits som “Loving you Sunday morning”, “Always somewhere” och “Holiday”. Härifrån var det bara en väg som gällde för Scorpions: uppåt. De släppte en rad populära skivor under 80-talet; albumen “Animal Magnetism” från 1980, “Blackout” år 1982 (där Don Dokken deltog på backgrundssång), “Love at First Sting” från 1984 med monsterballaden “Still loving you”, den utmärkta Live-plattan “World Wide Live” som släpptes 1985, samt “Savage Amusement” från 1988.

Inför 1990-års “Crazy World” skilde sig Scorpions från sin producent och tog istället in den kände Keith Olsen, för att förnya sitt sound. Den här skivan innehöll ytterligare en riktig monsterballad i låten “Wind of change” som i mångt och mycket sammanföll med järnridåns fall i flertalet länder under den här tiden. Scorpions var nu, kan man säga, på den absoluta toppen av sin karriär och har inte återvänt dit sedan dess. Resten av 1990-talet innebar skivsläpp som inte alls nådde upp till de skivor som redan fanns i bandets katalog. 2004-års “Unbreakable” blev dock en skiva som såg Scorpions återvända till sitt forna jag.

Scorpions har alltid varit ett intressant live-band, mycket tack vare den på scenen mycket livliga Michael Schenker som inte drog sig för att showa för en mycket nöjd publik.


Categorised in: Tysk heavy metal